Tomma, kalla ögon. Känslolösa stirrar de på mig, får
mig att vilja dölja varje synlig centimeter av min kropp.
Rösten är dov men river ändå inuti mig, skär som
knivar.
Gången är självsäker, ögonen avslöjar ingenting.
De stirrar på mig som ett rovdjur ser på sitt byte. Jag
vill försvinna och gömma mig, även om jag inte är rädd.
Rädsla beskriver känslorna fel, smutsig är mer rätt. Jag
känner mig smutsig och ovärdig och alldeles obetydligt
liten. Och ändå tar jag för mycket plats.
Kryper ihop och försöker glömma bort hur äcklig jag är,
hur varje plats som blivit vidrörd av rovdjuret jag nu har
i min närhet bränner vitglödgat.
Jag vill bort, men kan inte gömma mig, de tomma
ögonen och de starka händerna och den krävande
munnen jagar mig likt en haj jagar sitt byte. Målmedvetet.
Utan känslor. Med tomma, svarta ögon. Han är starkast.
Part of the beauty of falling in love with you is the fear you won't fall.
I know it's easy to say, but it's harder to feel this way. And I miss you more than I should, than I thought I could, I can't keep my mind off of you.
No comments:
Post a Comment